Det har varit en alltför lång väntan på att biblioteksfilialen i Grythyttan åter ska öppna. (se tidigare inlägg) Men förra veckan blev de nya lokalerna i Sörgården äntligen invigda med både frukt och cider. (Se NA:s artikel) De nya lokalerna ser väldigt fina ut. I samma byggnad finns elevmatsalen samt två barnomsorgsavdelningar vilket kommer att bli ett lyft för skolbiblioteksverksamheten. Dessutom har de äldre som bor i det anslutande trygghetsboendet betydligt närmare till biblioteket nu än tidigare. Elisabeth Gustavsson lämnade över en blomma till personalen som arbetat hårt med att genomföra flytten. Jag kan inte annat än hållamed henne om hur viktig bibliotekariernas engagemang och kunnande är för verksamheten. Men det är inte utan att resan från torget i Grythyttan till Sörgården varit kantad av oro och kritik.
Framförallt är det synpunkter på att biblioteket skulle ligga mitt på torget som förts fram. Avståndet från torget till Sörgården är ca 150 meter, men det är ett kulturellt och upplevelsemässigt betydligt längre avstånd för många i Grythyttan. Det vackra gamla tingshuset i sig där biblioteket låg förut spelar här också en viktig roll. Denna fastighet skall användas till annan verksamhet har kommunstyrelsen meddelat bildningsnämnden och det var detta som var den utlösande faktorn för flytten av verksamheten till Sörgården.
Sörgårdens lokaler är stora och har en bra utvecklingspotential. I grunden tror jag det handlar om att vi behöver börja att se på Sörgården som en plats för annan verksamhet än bara äldreomsorg. Jag hoppas att Sörgården kan utvecklas till en offentlig arena för olika typer av kommunal verksamhet, ett slags kommuncenter i Grythyttan. Jag ser i framtiden hur barnomsorg, trygghetsboende och bibliotek skulle kunna samsas med lokaler för föreningslivet att disponera, kanske en medborgarkontorsfilial samt tillgängliga datorer och kopieringsmaskiner för innevånarna. En mötesplats.
Men oron runt flytten av biblioteksfilialen kan också ha andra orsaker. Antalet bibliotek och framförallt biblioteksfilialer minskar stadigt runt om i landet. Läsandet går ner påstås det (även om det vid närmare påseende visar sig vara facklitteraturläsandet som minskar, inte det skönlittreära läsandet) kombinerat med att många glesbygdskommuner som Hällefors har en allt kärvare ekonomi som ett resultat av att samhällsresurser kontinuerligt flyttar från periferin in mot några få större städer. Inte blir man heller lugnare av att kulturpolitiken i landet just nu är på undantag.
Jag förstår oron men ser samtidigt att det finns hopp. De politiska ambitionerna i Hällefors kommun pekar åt ett annat håll. Vi vill utveckla filialverksamheten som vi formulerade det i senaste lokala biblioteksplanen och som togs i politisk enighet. Dessutom finns en ökad medvetenhet på riksplanet om bibliotekens betydelse och vår gällande bibliotekslag omöjliggör de röster från höger som tidigare i besparingstider alltid hävdade att biblioteket var en "frivillig verksamhet". Det är den inte! Den är lagstyrd och oerhört viktigt för hela samhällets utveckling. Bibliotekens plats som bildningsresurs, som en lågintensiv mötesplats och som en demokratisk arena har aldrig varit viktigare.
Tillgängligheten till biblioteken måste hela tiden öka för alla medborgare. En utvecklad biblioteksfilial är för mig därför i grunden en motståndshandling mot den ökande geografiska klyftan och den rådande kulturpolitiken. En biblioteksfilial i Grythyttan handlar inte bara om att behålla en plats där man kan låna böcker, utan också om att främja bildning och kultur för alla och att se till att hela Hällefors kommun ska leva. Därför kändes det så bra att kunna inviga de nya lokalerna i Grythyttan förra veckan.
