Barnomsorgens framtid

I en ovanligt detaljerad redogörelse beskrivs i en av våra lokaltidningar förra veckans diskussion på bildningsnämndens temapunkt "Barnomsorgens framtid". (Fler barn trots färre kommuninnevånare) Det arbete medborgarna kan ta del av här är egentligen toppen av ett isberg. De diskussioner både politiker och tjänstemän för om hur kvaliteten och tillgängligheten skall förbättras är omfattande.

Vid nämndens sammanträde kom exempelvis följande fram:

* Fler än planerat söker barnomsorg. Anledningen uppges vara inflyttningar, kommunflyktingar och asylsökande. Vi politiker ställde oss frågande då befolkningen minskar enligt senaste statistiken. Förmodligen handlar det om att fler procentuellt väljer att utnyttja barnomsorgen. Oavsett vilket är det i grunden glädjande att det sker en ökning. 

* Barnantalet i barngrupperna har samtidigt minskat på senare tid. Genom att vi beräknar volymtimmar och beläggning kan vi få en bättre bild av detta. Synpunkter fanns från politiken att barnantal skall rapporteras kvartalsvis.

* En "Ur och skur avdelning" har precis nyöppnat i Hurtigtorpet. Detta har varit väldigt uppskattat från alla håll.

* Vi behöver vara mera uppmärksamma på barn med särskilda behov och behovet av specialpedagoger inom barnomsorgen. Det handlar om att tidigt sätta in viktiga resurser och se dem i ett framtidsperspektiv för eleven.

* Vi behöver bättre underlag för vart barnen bor inom kommunen samt ett mer riktat arbete på hur vi bättre kan förutsäga nyttjandegraden av barnomsorg.

* Hur kan vi säkerställa att verksamheten uppnår samma kvalitet oavsett vilken avdelning föräldrarna valt att ha sina barn på, både gällande exempelvis pedagogiskt innehåll, utemiljö och matens kvalitet?

* Ska framtidens barnomsorg styras mot en enda "central förskola" eller skall vi utveckla dagens system med placering av avdelningarna nära där barnen bor?

Alla dessa frågor var saker som kom upp under vår diskussion och som sammantaget ringar in arbetet vi påbörjat. Köer finns, och kommer att finnas till och från, men ingen behöver vänta längre än 4 månader från att de ställt sig i kö. Detta är kommunens garanti. Utmaningen är att erbjuda alla en plats i barnomsorgen med maximal väntetid på 4 månader i en verksamhet vars kvalitet ökar men med begränsade ekonomiska resurser. Jag är glad över att alla mina politiska kollegor i nämnden, oavsett partifärg, vill och vågar anta denna utmaning.

Om utvecklingen av biblioteket i Grythyttan

Det har varit en alltför lång väntan på att biblioteksfilialen i Grythyttan åter ska öppna. (se tidigare inlägg) Men förra veckan blev de nya lokalerna i Sörgården äntligen invigda med både frukt och cider. (Se NA:s artikel)  De nya lokalerna ser väldigt fina ut. I samma byggnad finns elevmatsalen samt två barnomsorgsavdelningar vilket kommer att bli ett lyft för skolbiblioteksverksamheten. Dessutom har de äldre som bor i det anslutande trygghetsboendet betydligt närmare till biblioteket nu än tidigare. Elisabeth Gustavsson lämnade över en blomma till personalen som arbetat hårt med att genomföra flytten. Jag kan inte annat än hållamed henne om hur viktig bibliotekariernas engagemang och kunnande är för verksamheten. Men det är inte utan att resan från torget i Grythyttan till Sörgården varit kantad av oro och kritik.

Framförallt är det synpunkter på att biblioteket skulle ligga mitt på torget som förts fram. Avståndet från torget till Sörgården är ca 150 meter, men det är ett kulturellt och upplevelsemässigt betydligt längre avstånd för många i Grythyttan. Det vackra gamla tingshuset i sig där biblioteket låg förut spelar här också en viktig roll. Denna fastighet skall användas till annan verksamhet har kommunstyrelsen meddelat bildningsnämnden och det var detta som var den utlösande faktorn för flytten av verksamheten till Sörgården.

Sörgårdens lokaler är stora och har en bra utvecklingspotential. I grunden tror jag det handlar om att vi behöver börja att se på Sörgården som en plats för annan verksamhet än bara äldreomsorg. Jag hoppas att Sörgården kan utvecklas till en offentlig arena för olika typer av kommunal verksamhet, ett slags kommuncenter i Grythyttan. Jag ser i framtiden hur barnomsorg, trygghetsboende och bibliotek skulle kunna samsas med lokaler för föreningslivet att disponera, kanske en medborgarkontorsfilial samt tillgängliga datorer och kopieringsmaskiner för innevånarna. En mötesplats.

Men oron runt flytten av biblioteksfilialen kan också ha andra orsaker. Antalet bibliotek och framförallt biblioteksfilialer minskar stadigt runt om i landet. Läsandet går ner påstås det (även om det vid närmare påseende visar sig vara facklitteraturläsandet som minskar, inte det skönlittreära läsandet) kombinerat  med att många glesbygdskommuner som Hällefors har en allt kärvare ekonomi som ett resultat av att samhällsresurser kontinuerligt flyttar från periferin in mot några få större städer. Inte blir man heller lugnare av att  kulturpolitiken i landet just nu är på undantag.

Jag förstår oron men ser samtidigt att det finns hopp. De politiska ambitionerna i Hällefors kommun pekar åt ett annat håll. Vi vill utveckla filialverksamheten som vi formulerade det i senaste lokala biblioteksplanen och som togs i politisk enighet. Dessutom finns en ökad medvetenhet på riksplanet om bibliotekens betydelse och vår gällande bibliotekslag omöjliggör de röster från höger som tidigare i besparingstider alltid hävdade att biblioteket var en "frivillig verksamhet". Det är den inte! Den är lagstyrd och oerhört viktigt för hela samhällets utveckling. Bibliotekens plats som bildningsresurs, som en lågintensiv mötesplats och som en demokratisk arena har aldrig varit viktigare.

Tillgängligheten till biblioteken måste hela tiden öka för alla medborgare. En utvecklad biblioteksfilial är för mig därför i grunden en motståndshandling mot den ökande geografiska klyftan och den rådande kulturpolitiken. En biblioteksfilial i Grythyttan handlar inte bara om att behålla en plats där man kan låna böcker, utan också om att främja bildning och kultur för alla och att se till att hela Hällefors kommun ska leva. Därför kändes det så bra att kunna inviga de nya lokalerna i Grythyttan förra veckan.

Skolstart

Precis när sommaren kom så var den över. Skolstarten är ändå en av årets mest spännande stunder. Det är svårt att glömma hur man som blivande försteklassare i Hällefors närmade sig uppropet i åk 1 med ny skolväska och pirr i magen. Själv började jag ettan i Snäckeskolan, i den gamla vita östra paviljongen. Året var 1971 och jag har för mig att fröken spelade tramporgel redan första dagen.

Det har gått över 40 år sedan och mycket har ändrats i Hällefors kommun. Snäckeskolan finns inte kvar. Vi har en ny kommunal skolorganisation och en ny skollag. Några av mina skolkamrater då är idag bland annat lärare, skolledare och politiker med ansvar för verksamhetens utformning. Nya pedagogiska insikter har spritts sedan dess och en betydligt vidare syn på barn och elevers lärandeprocesser präglar skolans vardag. Tramporgeln har försvunnit. Samtidigt är pirret i magen lika starkt idag. Barnens förväntningar på skolgången, på den egna utvecklingen och i förlängningen längtan efter att bli äldre, är fortfarande densamma.

Från min ordförandehorisont känns årets skolstart extra spännande. Sedan förra årets skolstart har mycket hänt. Vi har invigt och tagit i bruk den nya skolan där stora resurser har satsas på elevernas lärandemiljö. Skolans organisation har setts över och reducerats med ett antal tjänster utifrån minskat barnantal. Rektorer har nyrekryterats. Våra politiska ambitioner med att förbättra det övergripande kvalitetsarbetet har närmat sig ett förverkligande. Det är överlag en bra och förväntansfull stämning i organisationen märker jag. Därför känns det extra bra att välkomna alla både elever och personal tillbaka till ett nytt läsår. Ett speciellt välkommen till alla nya elever som i år börjar i ettan. Ert äventyr i lärandets förtrollade värld har precis börjat!    

Kulturskolan i topp

Hällefors kulturskola ligger i topp i Sverige. (NA 120503) År efter år får vi detta bekräftat av Lärarförbundet som ser Hällefors som ett föredöme när de jämför landets alla musik- och kulturskolor med varandra. 2009 och 2010 låg vi på första plats. 2011 och 2012 på andra. (Lärarförbundets info)

Att kulturämnena är mycket viktiga för elevernas lärande och för hela skolans kvalitet är numer oomtvistat – gudskelov. En viktig effekt av att ha en välfungerande och tillgänglig kulturskola är att utbudspaletten för lärande utökas. För de elever som kanske har svårt med vissa ämnen, exempelvis matte, svenska eller engelska erbjuds andra ämnen att lyckas bättre i. Barn och ungdomars inlärningsprocesser ser av naturliga skäl olika ut och därför skall skolan också kunna erbjuda olika typer av kunskapsformer. Skolans utbudspalett måste inkludera alla typer av begåvningar och här är kulturskolorna oerhört viktiga. Lärarförbundet understryker detta och dom, om några, borde veta vad det handlar om. Det är ett förbund som organiserar välutbildade och drivna pedagoger som arbetar för alla barns bästa.

Fantasi, kreativitet och lust är det livslånga lärandets grundläggande beståndsdelar. I Hällefors kommun har vi som ett mål inom skolan att främja estetiska lärprocesser i hela verksamheten. De erfarenheter och arbetsformer som finns från arbetet med kulturämnen i Hällefors kommuns skolorganisation ska utvecklas. Det handlar om att vidga kunskapsbegreppet och att sprida djupare insikter om hur lärande och bildning går till. Kulturskolan framgångar är något att vara stolt över och att inspireras av.

I dagsläget är det bara 12 kommuner av 290 i Sverige som helt saknar musik- och kulturskoleverksamhet. Nästa steg tycker jag borde vara att göra dem obligatoriska och avgiftsfria i hela landet. Det är en rättvisefråga att barn och ungdomar har tillgång till denna kunskapsform oavsett var i landet man bor och oavsett ekonomiska och sociala förutsättningar. I orter långt från storstäder spelar kulturskolan dessutom en viktig roll för det lokala kulturutbudet. I Hällefors vet vi detta. Därför lever vår kulturskola!

Invigning av nya skolan

I helgen som gick invigde vi den nya centralskolan. Efter invigningcermonin på fredagen, när alla elever släppt upp varsin ballong mot himlen, bjöds på tårta i nya byggnaden. Lördagens öppet hus blev en succé och lockade över 200 personer. Kaffe och wienerbröd serverades i nya matsalen och många möten och trevliga samtal blev det. Jag är så glad över att nya skolan är klar och fantastiskt nöjd över den energi, hänförelse och glädje som utstrålades från både elever, personal och besökare. Tack till alla som jobbat för att detta ska bli verklighet! Nedan finns de viktigaste delarna ur mitt invigningstal. 

/stefan 

Välkomna till invigningen av nya skolan. Det känns så roligt att få genomföra den här invigningen idag och att få se er alla som är här - allmänhet, gäster, personal och framförallt ni elever. Det är ju för er skull vi byggt skolan. Det är ni som ger den liv.

Detta är en av Hällefors kommuns största satsningar någonsin på barn och ungdomars lärandemiljö. Bakgrunden till satsningen är ett minskat elevunderlag och högre krav på pedagogiska miljöer. Nu är allt på plats efter många år av diskussioner, planering, projektering och bygge. Här går idag ca 570 elever, från förskoleklass till årskurs 9.  Tre skolor har blivit en!

Det är fantastiskt när man tänker efter vad många människor som på ett eller annat sätt varit med och förverkligat det här. Den tidigare ordföranden i bildningsnämnden Ritha Sörling, som tyvärr inte kunde vara med idag, har berättat om hur det började. Det var ett stormande stormöte med föräldrar i oktober 2005 och en diskussion om vilken skola som skulle läggas ner - Kronhagen eller Snäckan. Allteftersom utkristalliserades visionen om den nya centralskolan. Det var också den förra nämnden 2006-2010 som gjorde det tyngsta politiska arbetet med att starta upp bygget. Många, långa politiska diskussioner och studiebesök i andra kommuner gjordes, exempelvis Kumla och Molkom. Grannkommunen Kopparberg har sedan dess också invigt en central skola vars erfarenheter kommit oss till del. Jag kommer själv ihåg det politiska arbetet under en lång period i fullmäktige om finansieringsutrymmen, prioriteringar och säkra skolvägar. När sedan beslutet var taget började förvaltningen arbeta intensivt och projektering och byggnation genomfördes. Samarbetet med arkitekter och byggnadsproffs har fungerat smidigt. Föräldraföreningen var aktiva och spelade en viktig roll. Ni elever har också varit fantastiska och genomfört ert skolarbete galant trots byggstök. Rektor Helena Persson har tillsammans med personalen dragit ett stort och viktigt lass - ja, faktiskt helt avgörande för förverkligandet.

Det har verkligen varit alle man på fötter för den nya skolan! Alla barn i grundskolan och förskoleklasserna, alla lärare och skolledare, matsalspersonalen, kommuntjänstemän och folkvalda politiker har alla gjort viktiga insatser och strävat mot att vi ska nå hit fram. Dessutom är vår nya skola offentligt finansierad, vilket gör det ännu bättre. Alla innevånare i kommunen har bidragit genom skatter, som av politiker förvandlats till investerings utrymmen. Och vi har gjort denna prioritering av en stor och viktig anledning: att alla barn och ungdomar i Hällefors kommun ska få en inspirerande och funktionell arbetsmiljö och bästa möjliga förutsättningar för att utvecklas.

Många med mej har varit elever här på skolan tidigare. Vi känner idag knappt igen oss. Jag gick ut nian här 1980 och i min årskurs var vi 7 parallellklasser (9 A-G) Vi satt ofta i de väl tilltagna korridorsutrymmena och hängde och spelade kort på rasterna. Det var bitvis stökigt, det fanns snusprillor i taket och någon, kommer jag ihåg, körde moped i korridoren. Idag är det 2-3 paralleller, korridorerna har förvandlats till trevliga pedagogiska utrymmen och eleverna vill ha skofritt inomhus.

Skolans har blivit mycket bättre sedan 1980. Vi har närmat oss visionen om jämlika förutsättningar för barn och ungdomars allsidiga utveckling och lärande. Jämfört med tidigare finns nu mer trygghet, högre kvalité och en större öppenhet för förändringar. I den nya skolan som vi inviger idag, knyter vi ihop tre skolor till en ny. Vi koncentrerar våra resurser förbättrar verksamheten ännu mer för framtiden. Idag präglas landets skolväsende alltmer av en geografisk och social segregering som skapar ojämlika förutsättningar. Därför känns det fantastiskt bra att vi här i Hällefors kommun går åt motsatt håll.

Byggprojektet är avslutat och vi firar idag och imorgon den nya skolan. Här kommer att utspelas många oförglömliga situationer, mänskliga möten, insikter, lärprocesser och förälskelser. Dessutom visar den nya skolan vad som är möjligt att åstadkomma för en kommun som Hällefors som befinner sig i ett tufft omställningsarbete. Den nya skolan kommer på det sättet att utvidga våra individuella och kollektiva förväntanshorisonter på många plan. Den kommer att skapa möjligheter.

Det livslånga lärandet grundläggs i skolan och fortsätter sen hela livet. Och ni elever, och det ni gör här kommer att vara helt avgörande för vår framtid. Tack för att ni finns och lycka till i vår nya skola.

(Hällefors 2012 -03-02)

Felaktigheter i lokaltidningen - igen!

Ibland blir jag minst sagt förvånad när jag läser i lokaltidningen om beslut och diskussioner som förts i bildningsnämnden. Skeenden vinklas ofta med en negativ underton nästan till oigenkännlighet. Media har en viktig roll i att rapportera, granska och analysera vad vi politiker gör. Detta är mycket bra! I en liten ort som Hällefors har dessutom lokala tidningar en extra stor roll som uttolkare av politiska intentioner och beslut eftersom genomslaget verkar vara större än på många andra ställen. Kommunens framtida utveckling är beroende av en saklig, transparent och tillåtande offentlig diskussion. Det är därför jag sett uppkomsten av den nya lokaltidningen ETC Bergslagen som positiv och vitaliserande.

Men på senare tid har många med mig reagerat på återkommande felaktigheter. När jag läste ETC Bergslagen tidigare ikväll, fredag 10 februari 2012, utbrast jag för mig själv: - Ånej, inte igen!  I papperstidningen möttes jag av rubriken "Bildningsnämnden ratade biblioteksfråga". Jag ska mer detaljerat beskriva händelseförloppet bakom för att tydliggöra min poäng med detta blogginlägg.

Det handlade om en diskussion under senaste nämnden där en ledamot från oppositionen ville få in en ny punkt på dagordningen. Vid en direkt fråga till ledamoten från Grythyttan vad frågan handlade om gavs inget tydligt svar. Snarare signalerades en motvilja att beskriva vad han ville nämnden skulle besluta om. (Detta beskrivs lite närmare i ETC webbversion av artikeln med ny rubrik och som dessutom innehåller textstycken som inte publicerades i dagens papperstidning. Biblioteksfråga fick inte tas upp i bildningsnämnden) Bildningsnämnden tog alltså inte ställning till någon biblioteksfråga som ETC Bergslagen vill göra gällande. Det handlade om vi skulle lägga till en punkt "övriga frågor" och fatta beslut under denna utan att få veta vilken fråga det gällde.

Jag anser det olämpligt att ha punkten övriga frågor i bildningsnämnden oavsett innehåll. Nämnden ansvarar för en stor och viktig del av kommunens verksamhet med hundratals anställda där alla kommunens barn och ungdomar ingår. Dessutom har vi ansvaret för kultur och fritidssektorn som berör alla kommunmedborgare och många besökare. Att då föreslå att fatta beslut utan underlag eller möjlighet till förberedelsetid för nämndens politiker är direkt oansvarigt. Alltför många tidigare beslut i kommunen har som vi vet fattas på alltför lösa boliner. Detta betyder inte att det inte finns möjlighet att väcka önskvärda frågor. Två veckor innan varje nämnd träffas den så kallade kontaktgruppen där en representant från varje parti deltar. Kontaktgruppen diskuterar dagordningen och vilka professionella underlag och utredningar som behövs för att fritidspolitikerna skall kunna ta ställning i komplexa frågor och kunna fatta säkra och lagligt korrekta beslut. Det är där Grythyttelistan ska lyfta sina förslag till beslutspunkter. Detta vet alla nämndledamöter men ändå valde ett parti att inte göra så. Anledningen vill jag inte spekulera i.

Man kan uppenbarligen bedriva oppositionspolitik på olika sätt. Jag förstod ju när jag läste ETC artikeln idag att Grythyttelistan ville riva upp ett beslut som bildningsnämnden inte fattat. (för mer info om besluten kring biblioteksfilialen i Grythyttan se tidigare blogginlägg). Det är upp till partiet i fråga att bestämma hur man vill bedriva sin oppositionspolitik och det är upp till väljarna att år 2014 bedöma om metoderna utvecklar vår kommun på ett bra sätt.

Men problemet jag vill lyfta här är egentligen ett annat, lite mer allvarligt. I det här refererade fallet redogör ETC Bergslagen för detta på ett sätt som ger en felaktig bild av vad som hänt. Tekniken är att först citera mig som ordförande från nämndmötet när jag argumenterar för att inte tillföra en ny punkt på dagordningen. Sedan görs en intervju efteråt med ledamoten i fråga som beskriver för tidningen vad frågan handlar om, något nämnden inte fick veta. Effekten blir att artikeln ger en bild av nåt slags pampvälde där frågan om bilbliteksfilialen i Grythyttan inte får tas upp. Pampen blir då jag som i egenskap av ordförande motarbetar nämndledamöter att yttra sig. (Allt detta dessutom helt i linje med den "kampanj" som Grythyttelistan på senare tid ägnat sig åt där bland annat jag, i egenskap av bildningsnämndens ordförande, liknas vid Stalin. Blogginlägg 2012-01-08 "Herre på täppan"). Det är svårt att se hur detta bidrar till en vital offentlig diskussion eller hur det utvecklar vår kommun. Det framstår dessutom som ETC Bergslagen legitimerar Grythyttelistans "kampanj". Medborgarna får heller ingen korrekt bild av vad deras demokratiskt valda representanter diskuterat eller fattat beslut om.

P:S
På framsidan i dagens ETC kan man också läsa: "Kommunals medlemmar lurade när kommunen sparar". Det handlar om varslet som bildningsförvaltningen lagt på 24 tjänster. Hur kommunen lurat kommunals medlemmar är en gåta även efter en genomläsning av artikeln. Ytterligare en av många liknande historier på detta tema.

Nya skolan och maten

Nu har nya skolan varit igång i cirka 4 veckor. Sedan årsskiftet har grundskolorna i Hällefors (Kronhagsskolan och Snäckeskolan) slagits samman och till en central skola (Klockarhagsskolan). Många miljoner har investerats i ett projekt som, vad jag vet, är kommunens största investering i våra barn och elevers arbetsmiljö och framtida lärande någonsin. Det är helt fantastiskt att besöka skolan och känna vilken betydelse nya moderna lokaler har för trivsel och gemenskap. Jag rekomenderar alla innevånare i Hällefors kommun ett besök. En invigning är planerad till vecka 9 med öppet hus för allmänheten lördagen 3 mars 2012.

Men den nya skolan innebär också en hel del förändringar som det är viktigt att vara vaksam på. Framförallt har skolvägarna diskuterats (vilket jag belyser mer utförligt i förra blogginlägget "Säkra skolvägar"). Oro kring förhållanden i elevmatsalen har framförts från föräldrar och även utemiljön och slöjdsalarna har varit föremål för diskussioner. Det är egentligen inte så konstigt eftersom betydande förändringar har skett och håller på att ske i verksamheten och allt kan inte bli perfekt från början. Jag tycker det är bra att påpekanden kommer från föräldrar och allmänhet. Detta hjälper oss politiker att följa och kontrollera att utvecklingen går som planerat och att kvaliteten på skolan fortsätter att öka. Målet är ju att eleverna i Hällefors kommun ska få ännu bättre förutsättningar att lära för livet.

På senare tid har framförallt rykten kring matsalen cirkulerat där några föräldrar använt Facebook för att ge uttryck för oro och frågor. Att platserna är för få eller att eleverna inte hinner äta på matrasterna pga av kö samt att maten tar slut så de får gå hungriga under skoldagarna är några bilder som förmedlats. Jag äter själv i skolmatsalen med jämna mellanrum och idag åt jag kanongod pytt i panna så jag blev alldeles proppmätt. Ingen av oss vuxna som äter där har sett några problem som är i närheten av den oro som ibland cirkulerar. Det som kan hända ibland är att eleverna inte alltid kan sitta med alla sina kompisar vid samma bord om man exempelvis är ett gäng på 8 personer. De få gånger (enstaka) maträtter tagit slut har ny mat ordnats fram på några minuter. En beredskap finns alltid för detta. Köerna är heller inte långvariga då det finns 4 linjer för matpåfyllnad, däremot kan köerna till diskinlämningen ibland vara lite längre.

De gånger jag besökt restaurangen har maten smakat jättegott, det har funnits alternativrätter och en fin salladsbuffé, bröd och härligt kall lättmjölk. Måltidsmiljön har blivit mycket bättre efter renoveringen med musik, bord i etager och ljus fin inredning. Många fler upplever att maten nu också smakar mycket bättre. Men de förändringar som skett är enbart inredningsmässiga. Vi ser här i praktiken hur viktig miljön är för måltidsupplevelsen och därmed för skolmåltidernas kvalitet. Hällefors kommun har under en längre period arbetet med en måltidsutredning som ska  resultera i ytterligare förbättringar av den offentliga måltiden i hela kommunen. Jag väntar med spänning på resultatet.

På senaste bildningsnämndsmötet 1 februari 2012 diskuterades den nya skolan och den oro som framförts från föräldrahåll. Vi politiker tog detta på allvar och begärde en utförligare rapport av den första tiden med den nya skolan. Här ingår maten, trafiksituationen och utemiljön som en viktig del av skolans pedagogiska arbete och kvalitet. Vi sammanfattade vad vi ville i den knastertorra formuleringen: "Ärendet återremitteras till förvaltningen för en mer djupgående och problematiserande analys innehållande förbättringsåtgärder och långsiktiga förbättringsförslag. Denna rapport redovisas till nästkommande nämnd."

Bakom byråkratspråket finns en stark politisk ambition att göra vår kommunala skola skola ännu bättre. Vi arbetar  med detta på många olika sätt. Våra främsta verktyg är alla duktiga lärare och all expertis på bildningsförvaltningen kombinerat med ett målmedvetet kvalitetsarbete. Jag är rejält stolt över uppdraget jag fått av väljarna och av kommunfullmäktige att vara ytterst ansvarig för en verksamhet som hela tiden gör stora framsteg och som skapar ännu bättre förutsättningar för våra barns livslånga lärande.

Säkra skolvägar

I Hällefors kommun pågår ett unikt projekt där barn och unga markerar och kommenterar på digitala kartor sina skolvägar och var de befinner sig på fritiden. Elever får under skoltid berätta och markera på en dator hur de rör sig och vad de upplever i sina vardagliga lekar och aktiviteter. Upplevda faror och obehagligheter markeras och beskrivs liksom deras favoritställen. Detta har gett ett unikt detaljerat underlag för framtida insatser för ökad trafiksäkerhet och samhällsplanering. Det är oerhört viktigt att ta tillvara barn och ungas upplevelser av vad som är bra och dåligt och att planera åtgärder därefter. Vi kan konstatera att de rör sig över hela samhället hela tiden.

Kartläggningen görs för alla barn i hela kommunen oavsett var de bor vilket innebär att de som åker skolskjutsar eller bor nära Grythyttans skola ingår. Skolvägen skall vara säker också om man väntar, åker eller byter buss eller taxi. 

I samband med diskussioner om nya skolan hart frågan om skolvägarna hela tiden lyfts. Jag kommer ihåg hur jag själv och mitt parti, när det stora skolprojektet beslutades i kommunfullmäktige för några år sedan, ville att en säkrare övergång över riksvägen skulle planeras in som en del i skolprojektet. Även om så inte gjordes fick våra synpunkter på betydelsen av säkra skolvägar gott gehör från nästan alla övriga politiker. Även från föräldrahåll har det funnits undringar, och ibland oro, för de längre skolvägarna för en del av barnen som den nya skolan innebär.

Helt klart är att den nya skolan kommer att påverka hela samhällets rörelsemönster. En ny avlämningsplats har iordningställts bakom torgkiosken och både barn och föräldrar kommer att påverkas av förändrade skolvägar. Därför känns det bra att projektet säkra skolvägar nu rullar och att vi här har ett gott samarbete med experter från Trafikverket, BMB, BKT och folkhälsoplaneraren samt Polis. Det finns förutom Hällefors fem ytterligare kommuner i Sverige som arbetar med en liknande metod där barn och unga görs mer delaktiga i samhällsplaneringen med ny teknik och en ny metod. (Läs mer på Trafikverkets hemsida)

För mig och för bildningsnämnden är det centralt att alltid så försöka utgå från barnen och de ungas perspektiv när vi fattar våra beslut och gör våra prioriteringar. Detta är dock lättare sagt än gjort eftersom de ungas synpunkter inte alltid är så enkelt att få fram eller ibland till och med förstå för en formaliserad, institutionaliserad och lagstyrd kommunal verksamhet. Detta är en av de största utmaningarna vi har och som i sig bär fröet till en demokratisk revolution. Därför känns detta projekt så viktigt och möjlighetsöppnande. Jag tänker också vidare på hur detta arbetssätt med den fysiska planeringen kan utvecklas för vårt arbete med mer immateriella aspekter av vår verksamhet, exempelvis att skapa glädje över lärandet och nå en ännu högre undervisningskvalitet och större förutsättningar för varje elevs livslånga lärande.

Att barn och ungas perspektiv är ovärderliga visar projektet redan nu. Vi vuxna tänker nästan automatiskt på riksvägen som den största faran. Detta är en relevant synpunkt. Men det genomgående som undersökningen visar är att bilisterna i Hällefors kör alldeles för fort på alla vägar. Detta svar tror jag inte skulle ha framkommit om vi frågat de vuxna, det vill säga oss som kör bilarna. För att komma tillrätta med detta handlar det om att förändra allas vårt beteende och sakta ner lite extra när vi kör inom tätbebyggt område. Det kan också handla om fysiska förändringar i anslutning till våra vägar. Barnens säkerhet och upplevelse av en säker skolväg är mycket viktig och i slutändan allas vårt ansvar.